Åldersnojja?

Det drabbades jag av idag. Första gången på många år faktist.
Jag och min kollega stod och diskuterade lite då hon säger att hon fyller 21 eller 22 (kommer inte riktigt ihåg). Men jag då svarade jag, jag blir 26 snart. Herregud! Då kom jag på det. 26 år! Vad fasen hände?
Jag var ju nyss ung och dum liten 17 åring. Jag drabbades av lite halv panik då jag kom på att jag ligger ju efter lite i min tidsplan som jag planerat som "ung". Jag är ju SJÄLVKLART fortfarande lika ung nu som jag var när jag var 17 år. Lite mer kött på bena bara. Ett par kilo eller två ;)

Jag kom på att jag vill ju ut och resa som jag och Rasmus planerat de senaste åren samt att jag vill ha fler barn. Ett fast jobb skulle ju inte sitta helt fel heller innan det. Ett hus, kanske vara gift? Nää jag vette fasen vad som hände. Jag blev ju liksom vuxen nu.
25 år känns ju ändå ganska bra. Men 26 kändes helt plöttsligt inte lika bra. Men däremot fick jag höra av min andra kollega att jag har ju inget att ha åldersnojja över. Hon tyckte nämligen att jag såg ut att vara 17. Ja, jo det vet jag ju. Det måste ju uppenbarligen vara så att jag ser ut som 17 eftersom jag fortfarande får visa leg när jag köper cigaretter. Undrar vad folk tänker då när jag kommer med en snart 3-åring som springer efter mig och skriker -mamma!
Kanske var jätte ung när jag fick barn? Äh! Folk får tycka vad de vill. Hur det än vänder så känns det som att åren bara rullar förbi fast jag inte känner mig så mycket äldre nu än för 8 år sedan?! Möjligen på papper och ganska så mycket visare dårå. Men nja jag vet inte. Jag känner mig inte gammal. Men eftersom siffran är där så blir det ju ett faktum.  =)

Ha en fin kväll alla ni där ute!