Ja... På mycket just nu. Bland annat mig själv. Ja önskar att jag tänkt annorlunda gällande vissa saker men tyvärr kan jag inte ändra på det. Faktum är att det måste ju finnas en anledning till att jag tänker som jag gör?
Känslan finns där. Fast jag trodde att det bara var att soppa den under mattan som jag alltid annars gör. Det funkar inte att gömma sig för problemen. Trots mina 25 år så finner jag mig själv att försöka göra det iallafall. Fast jag vet att det inte går. Herregud kvinna! Lär dig någon gång! Men nej. Sen står jag där igen som ett fån. Usch... Kanske är det dags för mig att börja lyssna på mig själv? Ta tag i problemen istället för att lägga dem alla under mattan. Jag menar, någon gång måste det ju även rengöras där under också. Och då står jag helt plötsligt med ett helt rum fullt med problem, när det från början kanske bara var ett litet ett?!
Men hur och NÄR ska jag lära mig?
I grund och botten tror jag mest att jag blundar för jag vill inte se. Jag vet inte. Hmm...
Jag känner mig annorlunda. Känner inte igen allt med mig själv längre. Undrar om det möjligen kan bero på PMS besvär? Måste nog kolla upp detta med de där jäkla PMS-tabletterna. Det är ju inte värt att gå runt och känna som jag gör. Humöret svänger nästan fortare än man hinner blinka. Det är ju inte normalt. Så ska det ju bara inte vara. Efter vissa av mina "utbrott" får jag ju dåligt samvete. Vad tänkte jag när jag sa så? Varför sa jag så? Visserligen har jag blivit bättre med att tänka mig för innan nu. Men bara för att jag inte säger sakerna längre, så betyder det ju inte att jag inte tänker dem. Äh, färdig klagat för idag. För att sammanfatta det hela, Just nu är det iallafall mycket som inte känns bra.
God natt!