Människor i allmänhet kommer alltid att förvåna mig.
Eftersom jag nu tagit avstånd från de flesta så går det ju självklart prat om mig. Jag vet inte varför ni finner mig så överdrivet intressant.
Jag har valt bort många människor av en anledning. Jag vill enbart umgås med människor som jag litar på. Som jag kan känna mig trygg med och som jag vet inte går runt och pratar om mig.
Det senaste året har fler visat sig vara oärliga emot mig. Personer som jag trodde var mina "vapendragare" är helt enkellt inte det. Och har visat sig att det inte går att lita på dem. MEN jag har fortfarande några få men helt fantastiska människor runt mig. Och helt ärligt så känner jag mig mer en nöjd.
Sen en sak till. Folk som går runt och undrar och pratar om saker som tydligen ska handla om mig... Fråga inte en massa andra folk. Fråga mig?! Hur ska andra människor veta vad som händer i mitt liv? Jag är den som vet det bäst. Sen tycker jag väl att vet du inget om något, så kanske det heller inte är meningen att du ska veta det. Eller?
Över till något annat. Milo är lämnad hos pappa sin för pappavecka igår. Men jag har fått pussa på min lillefis idag ändå =)
Mitt lilla hjärta. Tiden då han inte är med mig känns som evighetslånga och jag saknar honom varje minut som går. Sen när det är mina veckor så går tiden alldeles för fort. Men som tur är så har jag och Rasmus en bra relation så vi kan göra saker tillsammans samt komma hem till varandra och träffa lillefis.
Det var väl det. Nu var det värsta ur mig. Ha en trevlig kväll!
måndag 11 november 2013
söndag 22 september 2013
Burr!
Kallt är det hemma hos mig ikväll. Tända ljus och te här som en riktig höstkväll. Lillefis är äntligen hemma och han sover gott i sin säng. Äntligen är det den efterlängtade mamma-veckan.
Mycket träning har det blivit i helgen. Vilket resulterat i träningsvärk i ben och rumpa nu. Men det gör absolut inget alls. Känns skönt. Då vet man att man gjort något bra! =)
Hemmet är städat, promenaden fixad och tvättat har jag också gjort. Snart blir det nog ett varmt bad med min bok sen en tidig sänggång. Måste ju orka upp imorgon när klockan ringer 04:45.
Det var det för nu. Önskar er en fortsatt trevlig Söndagskväll! =)
Mycket träning har det blivit i helgen. Vilket resulterat i träningsvärk i ben och rumpa nu. Men det gör absolut inget alls. Känns skönt. Då vet man att man gjort något bra! =)
Hemmet är städat, promenaden fixad och tvättat har jag också gjort. Snart blir det nog ett varmt bad med min bok sen en tidig sänggång. Måste ju orka upp imorgon när klockan ringer 04:45.
Det var det för nu. Önskar er en fortsatt trevlig Söndagskväll! =)
söndag 15 september 2013
Hösten är här!
Jag förknippar hösten med tända ljus, te och mysiga filtar framför en film eller två i soffan. Jätte mysigt. Förutom att jag inte har någon att dela dessa myskvällar med på samma sätt längre.
Milo är idag överlämnad hem till pappa sin för pappavecka. Jag saknar honom redan! När han gråter och säger " mamma, jag vill inte att du ska gå!" då tror jag att jag ska dö. Jag börjar ju självklart att gråta. Hur ska jag någonsin kunna förklara saker och ting för honom. Mitt lilla hjärta. Milo är mitt liv. Den jag lever för. Jag skulle göra precis ALLT för honom. Men.. Det gör ont i mig att veta att jag sårar min son. Jag älskar honom mest i världen! Varför ska det vara så svårt?
Denna vecka kommer förmodligen att spenderas med jobb och överdrivet mycket träning. Eller löpning/pw- Det hjälper till att hålla alla känslor på plats. Det känns skönt att köra ett hårt pass och bara glömma för ett tag.
Allt kommer bli bra. Det VET jag. Frågan är när, var och hur? Men det kommer. Allt har sin tid. I mellan åt är det helt fantastiskt. Det är väl mest idag som jag känner mig deppig då jag lämnat min lillefis.
Människor runt om mig droppar av som flugor. Vilket känns helt okej faktist. Jag behöver ingen som inte vill ha mig i sitt liv. Jag har fortfarande några få MEN helt fantastiska människor runt mig som ALDRIG någonsin skulle vika av från min sida. Och de vet även att jag ALDRIG skulle göra det mot dem heller. Jag har hellre få bra vänner, än många dåliga. Ta det inte på fel sätt. Menar inte att dessa människor är dåliga människor. Bara inga bra vänner för mig uppenbarligen.
Det var väl det!
Natti natt!
Milo är idag överlämnad hem till pappa sin för pappavecka. Jag saknar honom redan! När han gråter och säger " mamma, jag vill inte att du ska gå!" då tror jag att jag ska dö. Jag börjar ju självklart att gråta. Hur ska jag någonsin kunna förklara saker och ting för honom. Mitt lilla hjärta. Milo är mitt liv. Den jag lever för. Jag skulle göra precis ALLT för honom. Men.. Det gör ont i mig att veta att jag sårar min son. Jag älskar honom mest i världen! Varför ska det vara så svårt?
Denna vecka kommer förmodligen att spenderas med jobb och överdrivet mycket träning. Eller löpning/pw- Det hjälper till att hålla alla känslor på plats. Det känns skönt att köra ett hårt pass och bara glömma för ett tag.
Allt kommer bli bra. Det VET jag. Frågan är när, var och hur? Men det kommer. Allt har sin tid. I mellan åt är det helt fantastiskt. Det är väl mest idag som jag känner mig deppig då jag lämnat min lillefis.
Människor runt om mig droppar av som flugor. Vilket känns helt okej faktist. Jag behöver ingen som inte vill ha mig i sitt liv. Jag har fortfarande några få MEN helt fantastiska människor runt mig som ALDRIG någonsin skulle vika av från min sida. Och de vet även att jag ALDRIG skulle göra det mot dem heller. Jag har hellre få bra vänner, än många dåliga. Ta det inte på fel sätt. Menar inte att dessa människor är dåliga människor. Bara inga bra vänner för mig uppenbarligen.
Det var väl det!
Natti natt!
tisdag 23 juli 2013
Semester!
Så underbart härligt med semester!
Insåg att jag igen inte uppdaterat på ett tag så här kommer en liten uppdatering.
Jag har nu äntligen min egen bostad efter att mer eller mindre kallat mig själv för "väsk/pås-Linda" en tid.
Jag och Milo har hunnit bo in oss lite nu och det känns faktist ganska så bra. Lägenheten är ljus och rymlig. Jag har inte så överdrivet mycket prylar MEN det är mitt och Milos. Det känns också skönt att veta att jag har någonstans att ta vägen utan att vara ivägen för någon.
Jag passade även på att byta arbete. Jag sökte jobb och jag fick det. Väldigt roligt och spännande att få lära sig nya saker och lära känna mina nya kollegor.
Nu återstår 3 veckor härlig semester till. Förra veckan spenderade jag med Rasmus och Milo på Gotland. Det var jätte mysigt och kul. Det är precis DET som vi hade där som jag saknar om kvällarna när jag ska somna. Men man vet aldrig vad framtiden har att komma med. Just nu tar jag dagen som den kommer och planerar helst inget i mitt liv i förväg. Förutom jobbet dårå. Men i övrigt så får allt komma som det kommer, med allt faktist.
Det var det. Nu ska jag ta min kaffekopp och sätta mig på balkongen en stund.
Tjingeling!
Insåg att jag igen inte uppdaterat på ett tag så här kommer en liten uppdatering.
Jag har nu äntligen min egen bostad efter att mer eller mindre kallat mig själv för "väsk/pås-Linda" en tid.
Jag och Milo har hunnit bo in oss lite nu och det känns faktist ganska så bra. Lägenheten är ljus och rymlig. Jag har inte så överdrivet mycket prylar MEN det är mitt och Milos. Det känns också skönt att veta att jag har någonstans att ta vägen utan att vara ivägen för någon.
Jag passade även på att byta arbete. Jag sökte jobb och jag fick det. Väldigt roligt och spännande att få lära sig nya saker och lära känna mina nya kollegor.
Nu återstår 3 veckor härlig semester till. Förra veckan spenderade jag med Rasmus och Milo på Gotland. Det var jätte mysigt och kul. Det är precis DET som vi hade där som jag saknar om kvällarna när jag ska somna. Men man vet aldrig vad framtiden har att komma med. Just nu tar jag dagen som den kommer och planerar helst inget i mitt liv i förväg. Förutom jobbet dårå. Men i övrigt så får allt komma som det kommer, med allt faktist.
Det var det. Nu ska jag ta min kaffekopp och sätta mig på balkongen en stund.
Tjingeling!
måndag 20 maj 2013
Måndag 20/5
Jobbet förra veckan var kaos. Många borta och mycket extra jobb. Har vart helt slut i hela kroppen. Lagom tills fredagen kom så knäckte ryggen till på förmiddagen, vilket resulterade i att jag hade ganska så jätte ont i den hela helgen. Hmm...
Jag hade iallafall utöver arbetet en ganska bra vecka förra veckan. Den spenderades hemma hos faster och hennes sambo. De skämde bort mig totalt. Ni är så underbart snälla och fina människor!
Går dagen spenderades med Milo och Rasmus samt karro och henke med barn. Vi hade en super mysig dag som avslutades med taco och hockey VM. Där som alla redan vet Sverige van.
Nu är det äntligen min efterlängtade mamma-vecka. Det är det jag går och väntar på hela tiden. Att få ha min lilla älskling hos mig. Mitt lilla hjärta!
Idag spenderar vi natten hos mammsen då jag lovade att vi skulle komma igår men det blev ju aldrig så.
Imorgon åker vi till "vår" lägenhet i Södertälje igen efter jobbet. Tydligen är det planeringsdag på dagis imorgon. Jag hade ju missat även det. Så jag ska åka och lämna Milo på pappas jobb så får han hjälpa pappa sin medans jag är på mitt jobb.
Inte långt kvar nu innan jag får min lägenhet. Åh SOM jag längtar!
Nepp nu så blir det duschen sen bingen, är det ju dags att jobba imorgon igen.
Natti natt!
Jag hade iallafall utöver arbetet en ganska bra vecka förra veckan. Den spenderades hemma hos faster och hennes sambo. De skämde bort mig totalt. Ni är så underbart snälla och fina människor!
Går dagen spenderades med Milo och Rasmus samt karro och henke med barn. Vi hade en super mysig dag som avslutades med taco och hockey VM. Där som alla redan vet Sverige van.
Nu är det äntligen min efterlängtade mamma-vecka. Det är det jag går och väntar på hela tiden. Att få ha min lilla älskling hos mig. Mitt lilla hjärta!
Idag spenderar vi natten hos mammsen då jag lovade att vi skulle komma igår men det blev ju aldrig så.
Imorgon åker vi till "vår" lägenhet i Södertälje igen efter jobbet. Tydligen är det planeringsdag på dagis imorgon. Jag hade ju missat även det. Så jag ska åka och lämna Milo på pappas jobb så får han hjälpa pappa sin medans jag är på mitt jobb.
Inte långt kvar nu innan jag får min lägenhet. Åh SOM jag längtar!
Nepp nu så blir det duschen sen bingen, är det ju dags att jobba imorgon igen.
Natti natt!
måndag 22 april 2013
söndag 21 april 2013
Om...
Om jag kunde göra vissa saker.
Jag kan inte ändra på vem jag är. Jag vill heller inte göra det. Jag önskar att vissa kanske skulle kunna acceptera det. Jag vill inte vara någon annan. Hata mig eller tyck om mig, men enbart för den jag är. Acceptera mina fel och brister så ska jag acceptera dina.
Ingen har påstått att livet ska vara lätt att leva och det är det sannerligen inte heller. Men alla uppförsbackar och gropar som man tar sig igenom gör att man blir starkare, mer erfaren.
Jag har lärt mig av mycket av mina misstag, dock inte alla. Men jag lovar att jag skulle säkerligen göra om dem. Mitt liv har skapat den jag är idag. Jag är stolt över mig själv! Fast jag gör misstag. Var du stolt över dig själv du också! Det finns ingen som du! Alla är unika!
Hoppas du/ni får en trevlig dag i solen!
Tjingeling!
Jag kan inte ändra på vem jag är. Jag vill heller inte göra det. Jag önskar att vissa kanske skulle kunna acceptera det. Jag vill inte vara någon annan. Hata mig eller tyck om mig, men enbart för den jag är. Acceptera mina fel och brister så ska jag acceptera dina.
Ingen har påstått att livet ska vara lätt att leva och det är det sannerligen inte heller. Men alla uppförsbackar och gropar som man tar sig igenom gör att man blir starkare, mer erfaren.
Jag har lärt mig av mycket av mina misstag, dock inte alla. Men jag lovar att jag skulle säkerligen göra om dem. Mitt liv har skapat den jag är idag. Jag är stolt över mig själv! Fast jag gör misstag. Var du stolt över dig själv du också! Det finns ingen som du! Alla är unika!
Hoppas du/ni får en trevlig dag i solen!
Tjingeling!
torsdag 18 april 2013
Livets stora fråga?
Om man lever i ett förhållande en längre tid som man inte känner sig tillfredsställd med, ska man ändå så fortsätta?
Om man gång på gång "tjatar" utan att något händer?
Tomma löften, tomma framtidsplaner och svek.
Jag känner personligen inte för att "tjata" mig till någons umgänge. Vill en människa vara med mig så okej. Men att behöva tjata det är inte så det ska behöva vara i ett förhållande.
Att lova saker som man ändå inte kan hålla känns inte okej. Lova ALDRIG något som du inte med säkerhet VET att du kan hålla.
Att planera inför framtiden och ha mål men ändå aldrig gå framåt? Bara stå stilla på samma punkt och stampa? Det är ju inte hälsosamt. Inte för min del iallafall.
Att gång på gång bli sviken av vad som kanske är en bagatell egentligen. Men för mig en ganska stor sak i slutändan.
När två personer som levt tillsammans en lägre tid börjar ta varandra för givet och börjar se olika mål. Växa ifrån varandra. Den ena vill en sak och den andra kanske har ännu större planer, men den andra parten absolut inte vill. Ska man då ändå så försöka? När man gång på gång har sagt och poängterat att det känns som att vi håller på att glida ifrån varandra. Vi måste försöka finna tid till varandra och hitta på saker tillsammans. ( som ett par) och det fortfarande inte händer något?!
När andra runt om behöver hjälp så får de det, medan man står själv kvar och tänker. "jag behöver dig!"
Ska man hålla ihop bara för ATT?
Alla små saker gör att kärleken som man en gång kände försvinner. Visst skulle man säkert kunna lappa ihop det så smångom med väldigt hårt arbete. Nu är det väldigt trasigt. Kärleken kanske skulle kunna växa fram igen? Men jag vill inte mer.
Vad jag känner ska komma naturligt gör inte det för alla. Man ska inte behöva tjata och gnata. Det är över nu.
Det känns som en lättnad på ett sätt. Däremot tar det hårt i mig att veta att jag sårar den människa som stått mig närmast de senaste nästan 9 åren. Han var min bästa vän. En vän jag nu förlorat. En vän som ser mig med fullkomlig avsky just nu. Det kanske är så här det blir när man väljer att gå ifrån varandra?
Jag vet vad folk runt om säger om mig. Ni får prata bäst ni vill. Jag vet vad som är sant och inte. Det är huvudsaken känner jag. Jag förstår att min förra vän vill hitta anledningar som gör att han ska hata mig. Det är lättare att gå ur något med hat än kärlek. Däremot förstår jag mig inte på alla runt om kring som tycker att de har med detta att göra.
Han är pappa till mina söner och han kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta. Även om jag nu inte har kärlekskänslor för honom, så har jag haft det. Och han har gett mig något fint i mitt liv. Jag hoppas att han någon gång ska kunna prata med mig som en vän igen i framtiden.
Jag kan inte vara med någon bara för att det är tryggt att ha någon. Det måste finnas DET.
Jag menar inte att detta är bara ens fel utan det är vi båda som missat att ta vara på varandra. Jag har lika stor skuld i detta som han.
God natt!
Om man gång på gång "tjatar" utan att något händer?
Tomma löften, tomma framtidsplaner och svek.
Jag känner personligen inte för att "tjata" mig till någons umgänge. Vill en människa vara med mig så okej. Men att behöva tjata det är inte så det ska behöva vara i ett förhållande.
Att lova saker som man ändå inte kan hålla känns inte okej. Lova ALDRIG något som du inte med säkerhet VET att du kan hålla.
Att planera inför framtiden och ha mål men ändå aldrig gå framåt? Bara stå stilla på samma punkt och stampa? Det är ju inte hälsosamt. Inte för min del iallafall.
Att gång på gång bli sviken av vad som kanske är en bagatell egentligen. Men för mig en ganska stor sak i slutändan.
När två personer som levt tillsammans en lägre tid börjar ta varandra för givet och börjar se olika mål. Växa ifrån varandra. Den ena vill en sak och den andra kanske har ännu större planer, men den andra parten absolut inte vill. Ska man då ändå så försöka? När man gång på gång har sagt och poängterat att det känns som att vi håller på att glida ifrån varandra. Vi måste försöka finna tid till varandra och hitta på saker tillsammans. ( som ett par) och det fortfarande inte händer något?!
När andra runt om behöver hjälp så får de det, medan man står själv kvar och tänker. "jag behöver dig!"
Ska man hålla ihop bara för ATT?
Alla små saker gör att kärleken som man en gång kände försvinner. Visst skulle man säkert kunna lappa ihop det så smångom med väldigt hårt arbete. Nu är det väldigt trasigt. Kärleken kanske skulle kunna växa fram igen? Men jag vill inte mer.
Vad jag känner ska komma naturligt gör inte det för alla. Man ska inte behöva tjata och gnata. Det är över nu.
Det känns som en lättnad på ett sätt. Däremot tar det hårt i mig att veta att jag sårar den människa som stått mig närmast de senaste nästan 9 åren. Han var min bästa vän. En vän jag nu förlorat. En vän som ser mig med fullkomlig avsky just nu. Det kanske är så här det blir när man väljer att gå ifrån varandra?
Jag vet vad folk runt om säger om mig. Ni får prata bäst ni vill. Jag vet vad som är sant och inte. Det är huvudsaken känner jag. Jag förstår att min förra vän vill hitta anledningar som gör att han ska hata mig. Det är lättare att gå ur något med hat än kärlek. Däremot förstår jag mig inte på alla runt om kring som tycker att de har med detta att göra.
Han är pappa till mina söner och han kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta. Även om jag nu inte har kärlekskänslor för honom, så har jag haft det. Och han har gett mig något fint i mitt liv. Jag hoppas att han någon gång ska kunna prata med mig som en vän igen i framtiden.
Jag kan inte vara med någon bara för att det är tryggt att ha någon. Det måste finnas DET.
Jag menar inte att detta är bara ens fel utan det är vi båda som missat att ta vara på varandra. Jag har lika stor skuld i detta som han.
God natt!
Men kom igen...
Jag orkar inte må så här längre. Vill ju gå och jobba. Snorig och hostig som få känns det som. Fy...
Idag saknar jag lillefis ännu mer än igår om ens det var möjligt. Mammas lilla hjärta. Snart är det mamma vecka igen. Bara 4 dagar kvar. Hur ska jag orka? Aja det får ju lov att gå helt enkellt.
Idag saknar jag lillefis ännu mer än igår om ens det var möjligt. Mammas lilla hjärta. Snart är det mamma vecka igen. Bara 4 dagar kvar. Hur ska jag orka? Aja det får ju lov att gå helt enkellt.
onsdag 17 april 2013
Sjuk...
Helt plötsligt så drabbade det mig också. Pollen och förkylning samtidigt. Hua... Men det som är värst är min hosta. Den gör så att jag inte kan jobba och det suger. Igår morse var det feber, migrän och hosta. Nu är det mest lite snuva men en djävulsk hosta.
I övrigt ter sig väl livet som det brukar. För många ögon och öron som vill och tydligen MÅSTE veta allt om mitt liv. Synd att dessa människor inte har något eget liv utan måste ge sig in och rota i saker som de inte har ett skvatt med att göra. Så jäkla intressant är faktist inte mitt liv. Det händer inget av intresse för er iallafall.
Det var väl det. Åter tillbaka till sofflocket för min del...
Tjingeling!
I övrigt ter sig väl livet som det brukar. För många ögon och öron som vill och tydligen MÅSTE veta allt om mitt liv. Synd att dessa människor inte har något eget liv utan måste ge sig in och rota i saker som de inte har ett skvatt med att göra. Så jäkla intressant är faktist inte mitt liv. Det händer inget av intresse för er iallafall.
Det var väl det. Åter tillbaka till sofflocket för min del...
Tjingeling!
måndag 15 april 2013
Måndag
Vad är grejen med Måndagar? Varför ska det vara så krångligt på jobbet, på just måndagar? Jaja, jag kom ju igenom dagen helskinnad. Har även hunnit tvätta 3 maskiner tvätt och slänga i en hårtoning. Den blev däremot inte så lyckad. Men får väl göra om den om någon vecka eller så.
Saknar min lilla fisunge något fruktansvärt mycket idag. Ännu värre blir det när jag vet att det är en hel vecka kvar tills han är hos mig igen. Men något bör jag ju kunna sysselsätta mig med ändå så tiden går fortare.
Ny lägenhet är på gång också. Inflyttningen är inte fören 1 Juli men har jag tur så blir de klara med sitt hus tidigare så jag kan flytta tidigare. Jag hoppas verkligen. Vill så gärna starta mitt och Milos egna hem nu och ha en stabil punkt för min del också. Som läget är nu blir det lite snurrigt med två hem och packa väskor hit och dit.
Det var väl det för idag. Sov gott!
lördag 13 april 2013
April 2013
Livet är under ombyggnad. Det känns skrämmande men samtidigt spännande. Mycket har hänt och än är det inte över. Mycket nytt håller på att hända. Jag lär mig att stå på egna ben igen. Jag kommer fixa det. Med min Milo vid min sida klarar jag allt. Han är den vackraste och bästa personen på denna jord. Min kärlek för mitt underbara barn ger mig kraft och styrka att klara mig igenom alla livets svårigheter och motgångar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)