Människor i allmänhet kommer alltid att förvåna mig.
Eftersom jag nu tagit avstånd från de flesta så går det ju självklart prat om mig. Jag vet inte varför ni finner mig så överdrivet intressant.
Jag har valt bort många människor av en anledning. Jag vill enbart umgås med människor som jag litar på. Som jag kan känna mig trygg med och som jag vet inte går runt och pratar om mig.
Det senaste året har fler visat sig vara oärliga emot mig. Personer som jag trodde var mina "vapendragare" är helt enkellt inte det. Och har visat sig att det inte går att lita på dem. MEN jag har fortfarande några få men helt fantastiska människor runt mig. Och helt ärligt så känner jag mig mer en nöjd.
Sen en sak till. Folk som går runt och undrar och pratar om saker som tydligen ska handla om mig... Fråga inte en massa andra folk. Fråga mig?! Hur ska andra människor veta vad som händer i mitt liv? Jag är den som vet det bäst. Sen tycker jag väl att vet du inget om något, så kanske det heller inte är meningen att du ska veta det. Eller?
Över till något annat. Milo är lämnad hos pappa sin för pappavecka igår. Men jag har fått pussa på min lillefis idag ändå =)
Mitt lilla hjärta. Tiden då han inte är med mig känns som evighetslånga och jag saknar honom varje minut som går. Sen när det är mina veckor så går tiden alldeles för fort. Men som tur är så har jag och Rasmus en bra relation så vi kan göra saker tillsammans samt komma hem till varandra och träffa lillefis.
Det var väl det. Nu var det värsta ur mig. Ha en trevlig kväll!