Jag påminner just nu mer eller mindre om en valross. Varken vacker eller smal. Blir så irreterad på mig själv eftersom et känns som jag bara blir fetare och fulare med åren som går. Förr var det tvärt om tyckte iallafall jag. Men inte blir det heller bättre av att sitta här på sitt feta och gnälla. Jag hör tankarna i mitt huvud skrika. -Ut och rör på dig människa!
Självförtroendet är inte längre vad det en gång var. Men fan att nu ska jag fasiken komma i form. Jag ville börja träna på gym men det sket sig. Hur ska jag få tid till det? Finns ju en Milo som behöver sin mammi 24 timmar om dygnet. Tänker inte ens försöka skaffa barnvakt åt honom. Jag har ju satt honom i världen så han är helt mitt ansvar. Jag får gå ut och speeda med barnvagnen helt enkellt. Den tunga klumpiga saken jag äger.
En ny ska införskaffas så säljer jag de andra till någon annan som har större behov av dem.
Så mycket förändrigar som jag vill göra egentligen med så mycket, men barnvagnen är ju iallafall en bra början. Början på något nytt för mig.
Lill gumman, Milo har ju en pappa oxå. Jag vet att han jobbar mycket, men kanske kan han ge lite tid, så du får känna att du e fin. Det gagnar ju han med.
SvaraRaderaLena