tisdag 29 mars 2011

Virrig dag...

Samma som igår så började dagen med tårar när jag skulle åka från dagis. Milo grät som bara den och det gjorde så ont i mitt hjärta. Jag vill inte lämna honom där när han är så men vad har jag för val? Jag måste ju jobba. Jag vet att det går över fort och han älskar ju att vara på dagis. Han älskar sina kompisar och fröknar. Det är ju skönt det iallafall.

Denna vecka är det inventering på jobbet och den skulle vara inne imorgon bitti. Alltså ska jag lämna den idag på eftermiddagen. Ojoj säger jag bara så jag kämpat med den.
Igår ville jag fixa det mesta. Jag försökte men, efter kassa krångel samt en massa andra måsten så han jag inte så mycket som jag velat. Idag hade jag inget val. Det slutade med att jag såg siffror överallt och fattade verken ut eller in för ett tag. Men jag han klart! =)
Rasmus hämtade Milo från dagis idag så de hade börjat med middagen när jag kom hem. Vi åt lite och sen fick Milo bada. Rasmus åkte iväg så jag och Milo hade myspys själva här hemma. När det var dags att sussa för plutten så somnade även mamma som en klubbad säl... hmm... Det var ju inte planerat. Men nu är jag vaken igen. Dricker lite kaffe. Men jag är otroligt trött så jag ska försöka somna tidigt idag. Eller ja, hyffsat iallafall. Det är ju Desperata hemmafruar på tv idag och det SKA ses!

Imorgon får Rasmus lämna och hämta Milo eftersom jag har en tendens till att alltid bli sen på jobbet.
By the way! Jag fick jobb hela April. Det känns bra att veta att det kommer komma en lön i både April och Maj. =)

Nepp nu ska jag slöa runt lite. Ha en trevlig kväll!

1 kommentar:

  1. Du lilla gumman, du är inte värre än andra föräldrar.. alla har samma ångest, min unge skriker, min unge e ledsen.

    Men vet du, du e en bra morsa. Du försöker ta väl vara på din familj. Å göra det bästa av det. Mer kan ingen begära. Samhället är idagsläget uppbyggt att 2 jobbar. Att lämna sina ungar för att tjäna pengar å bidra med sin del..

    Men vet du.. Lillprinsen e säkert helt okej å mår bra att få ur sin energi bland likasinnade småungar, å så länge han inte mår dåligt av detta.. Ja då ska du trots allt ändå känna att livet e okej hahaha.

    Ha det gott

    Lena

    SvaraRadera