Ibland...

Blir jag så irreterad, frustrerad, galen... Det blir så att jag mår illa. Tanken på allt får mig att vilja dra något ruggit gammalt över mig och försvinna ett tag.

Om jag bara fann ord att beskriva. Men de verkar bara vara bortblåsta. Tomhet. Totalt tomt i mitt ord förråd.
Jag önskar att vissa saker vore anolunda. Men det förstås! Då hade man väl hittat något annat att klaga på.

Nej inget känns just nu som jag tycker det borde. Tur att jag har min Milo som förgyller min dag med en massa kärlek. Vad jag älskar dig min underbara son!