Gå, gå lite mer, rör på döfläsket!

Dagen i ära har jag försökt promenera så mycket som möjligt. Röra på det där som hänger där det absolut inte ska hänga. Det ska fasiken inte ens synas att det en gång var större. Bort med det. Bort!
Inte för att det hänger. Men det känns inge kul att veta om att man är överviktig. För de ni, som nu inte tror det så är jag faktist det. Tyvärr! Men jag jobbar på det.
Just nu är jag nere i vad jag vägde när jag blev gravid med Milo. 2 kg till och jag är nere innan Hampus. Men 10 kg till och jag har nått min målvikt vilket ska göras innan sommaren har jag bestämmt.
Jag fattar inte hur jag nu fick så dåligt självförtroende. Förr var det mer: - Jag ser ut så här! Ta mig för den jag är.

Kanske har jag blivit mer medveten om omgivningen? Eller jag kanske bara inte mår bra med mig själv. Hur det än faller är jag icke nöjd. Så kämpa på mamma Linda!

Imorgon får jag nog lov att försöka komma upp tidigt så jag hinner med en promenix innan alla mina måsten sätter igång. Det brukar vara en av de bästa starterna på mornarna. Ja det eller träning. träning slår nog allt men vad ska man göra då när det inte går just nu? Jo man tar den där promenixen istället.

Ett jäkla tjat på mig idag!

Nej detta känns inte som någon bra dag överhuvudtaget. Skulle behöva dra något gammalt över mitt sura, bittra huvud. För det känns som jag är på krigsstigen idag!

Good Night!