måndag 14 februari 2011

Det sa bara pang.

Så slog det mig. Det blev så påtagligt.
Usch. Jobbig känsla i kroppen. Sen närmar det sig snart års dag igen...
Ännu ett år som har gått. Ännu ett år utan ett av mina barn. Jag blev lite nedstämd över detta. Hur mycket jag än saknar så kommer han inte tillbaka. Hur mycket jag än vill så går det inte.
Jag har en sådan tur att jag har iallafall en av mina fina barn här med mig på jorden.

Nu går jag och lägger mig och försöker sluta tänka för en stund.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar