Galen...

Ja det blir jag. Och full med ångest. Milo börjar på dagis om exakt en vecka och jag har inget jobb. Jag söker förbrilt men man ska ju vara glad om man ens lyckas få iallafall ett svar.

Inte ens kan vissa vara så snälla och skriva nej tack. Jag tror att av alla de jobb jag sökt den senaste tiden har jag fått svar 4 gånger. Det är inte många svar! 4 svar på kanske ca 30-40 jobb? Om inte mer ändå?!

Nej jag vet fasiken inte var jag ska ta mig till. Jag söker i stort sätt allt. Detta är så frustrerade Hur kan det vara så svårt? Är det kanske för att jag har blivit så lyckligt lottad som har barn kanske? Jag tror det. Även om jag vet att arbetsgivarna INTE får se det som ett hinder så gör de det. Då tar det hellre någon som inte har barn. Även om jag kanske har bättre meriter.
Men vem är jag att snacka egentligen? Bara skylla sig själv att jag inte gått i skolan. Får väl börja plugga och gå i ekonomisk konkurs istället. För det verkar ju inte finnas någon arbetsgivare där ute som är det minsta intresserad av mig. Det höjer ju knappast själv förtroendet. Snarare sänker det.

Eller kanske öppna eget? Men som vad? Man måste ju ha en bra sälj idé i sådana fall och de finns icke här just nu. Bara en massa stress!

Usch för detta säger jag bara!

God natt till de som lyckas somna!