tisdag 22 mars 2011

Hampus...

Snart tre år har gått, sen du från oss så hastigt rycktes bort.
Inte en dag får gå, utan att jag försöker förstå.
Jag vet att du nu har det bra, men jag önskar att du här med oss fick va.
Jag saknar dig mitt hjärta, jag önskar verkligen ingen sådan smärta.
Fortsätt du att vaka över din bror, för vad jag tror, är att vi alla ses igen.
Jag älskar dig min son, vad jag önskar att ditt liv inte var ett så kort lån.
Sov gott mammas Hampus!

2 kommentarer:

  1. Vackert skrivet vännen!
    Skickar massa kramar från mig och Livia!!!!

    SvaraRadera
  2. Oj va tiden går. Fint att livet ändå gett er lilla Milo som får dej att skratta igen.

    Kram

    SvaraRadera